Hälsoångest

Hälsoångest, eller hypokondri, definieras som överdriven oro för att ha eller få en allvarlig sjukdom. För att klassas som hälsoångest ska oron innebära ett psykiskt lidande för patienten. Många med hälsoångest har en komplicerad relation till vården då det är vanligt med såväl överdrivet som underdrivet vårdsökande, det är också vanligt att personen med hälsoångest har svårt att tro på läkare eller annan vårdpersonals bedömningar. Man bedömer prevalensen av hälsoångest till ca 5 % i den svenska befolkningen. Exponering med responsprevention samt behandling med antidepressiva läkemedel har vetenskapligt stöd för hälsoångest.

Hälsoångest kännetecknas av en stark och ihållande rädsla för att ha eller få en allvarlig sjukdom, oron ska vara överdriven i jämförelse med den verkliga risken för att sjukdomen föreligger eller kommer att utvecklas.

Några andra vanliga symtom vid hälsoångest är:

Överdrivet fokus på kroppsliga sensationer.

Oro och katastroftankar (kopplade till hälsa och sjukdom).

Beteenden i syfte att hantera oron och rädslan (dessa kan te sig tvångsmässiga).

https://folkhalsaochsjukvard.rjl.se/dokument/evo/e8bc937c-da80-4b55-8dbe-a1c680b6f5a7?pageId=33165
https://folkhalsaochsjukvard.rjl.se/dokument/evo/2b532523-68b2-409e-bb44-918eda8fdb30?pageId=33165

• Hypokondri (hälsoångest) F45.2

• Förekommer överdriven oro kopplat till hälsotillstånd? Rör oron någon specifik form av ohälsa t.ex. cancer? Hur länge har problematiken funnits?
• Hur ser patientens vårdsökande ut? Över-/underdrivet? Problematiskt på annat sätt?
• Överväg behov av läkarbedömning för att utesluta faktisk somatisk problematik, främst i de fall där patienten har ett underdrivet vårdsökande.

● På vilket sätt går problematiken ut över exempelvis relationer till anhöriga?
Inte sällan hamnar anhöriga i ett form av medberoende till patienten då personer med hälsoångest ofta söker/kräver bekräftelse gällande olika symtom och katastroftankar kopplade till sjukdom. Hur anhöriga hanterar patientens hälsoångestbeteenden är viktig information för behandlingsupplägg.

● Hur hanterar patienten sin hälsoångest?
Identifiera vidmakthållandebeteenden hos patienten (undvikandebeteenden, säkerhetsbeteenden, försäkrande beteenden samt förebyggande beteenden), undersök gärna konsekvenserna av dessa beteenden genom funktionell analys.

● Vad har patienten själv gjort för att försöka förändra sin situation?
Har patienten tidigare testat olika interventioner på egen hand eller tillsammans med tidigare behandlare, undersök utfall och hur interventionerna genomfördes.

• Generell oro/ångest - oroar sig patienten för det mesta, inte enbart/specifikt sjukdom?
• Paniksyndrom - är oron kopplad främst till akuta sympatikuspåslag? T.ex. rädsla att få hjärtattack vid panikattack.
• Tvångssyndrom - gäller oron även lindriga tillstånd som t.ex. förkylning eller att få bakterier på sig? Förekommer tvångshandlingar/ritualer för att hantera oron/obehaget?
• Specifik fobi - är sjukdomsrädslan enbart kopplat och avgränsat till något specifikt t.ex. att kräkas, ta blodprov, äta nötter?

Vid behov administrera något av följande skattningsformulär för vidare informationsinsamling:

• IAS
• SHAI

Förklaringsmodeller
Ångestkurvan
Hälsoångestmodellen (Axelsson)

Behandlingsinterventioner vid hälsoångest
Följande förslag på interventioner är sådana metoder som visat sig vara effektiva hos personer med hälsoångest. Val att interventioner bör göras utifrån patientens behov och förmåga och anpassas därefter.

Kartläggning:

Kartlägga hälsoångestbeteenden
Personer med hälsoångest hanterar ofta obehaget kortsiktigt genom olika former av beteenden vi delar upp i undvikande-, försäkrande-, förebyggande- och säkerhetsbeteenden. Detta kan alltså handla exempelvis om att ej söka vård (undvikande) eller att leva överdrivet hälsosamt (förebyggande). Dessa beteenden syftar till att minska obehaget kopplat till sjukdom/ohälsa och fungerar därför stärkande för patienten på kort sikt men vidmakthåller (och kan förvärra) problematiken på längre sikt. Syftet med behandlingen är att patienten ska våga uppleva sina kroppsliga symtom utan att agera på dem genom något av dessa beteenden. För att patienten ska vara införstådd i vilka beteenden som är icke-funktionella på längre sikt behöver vi börja med att identifiera dessa beteenden. Patientmaterialet kartlägg din hälsoångestbeteenden kan användas vid behov. Obs! Notera att även tankar kan fungera som ovanstående beteenden t.ex. övervaka kroppen, planera, trycka undan obehagliga tankar.

Funktionell analys av hälsoångestbeteenden
Funktionell analys (t.ex. STORK eller ABC) kan användas vid behov för att förtydliga beteendekedjan och konsekvenser av detta samt för att identifiera alternativa beteenden som exempelvis medveten närvaro (se nedan).

Exponering:

Interoceptiv exponering
Syftet med interoceptiv exponering är att patienten ska vänja sig vid de symtom som ger ökad ångest genom att lära sig om kroppens naturliga reaktioner på olika beteenden. Ju räddare patienten är för ett symtom desto mer vaksam kommer den vara på symtomet. Genom erfarenhet lär de sig att symtomen är ofarliga i sig, tankarna om att t.ex. hjärtklappning eller andningssvårigheter skulle innebär fara blir motbevisade. Syftet är inte att patienten ska framkalla en panikångestattack eller att uppleva den värsta ångesten de haft. Patienten kan avbryta övningen vid behov, är övningen för tuff anpassas den och ökas sakta men säkert. Val av exponeringsövningar görs utifrån patientens problematik.

OBS! Patienter med följande tillstånd/problematik ska ej göra interoceptiv exponering (utan att först ha stämt av med läkare):

➔ Epilepsi.
➔ Svår astma.
➔ Hjärt- eller lungproblem (som diagnostiseras av läkare)
➔ Svimmat vid flera tillfällen.
➔ Mycket lågt blodtryck.
➔ Är gravid.

Exponering in vivo
Exponering in vivo går ut på att gradvis närma sig det som väcker obehag och blir aktuellt då patienten har ett tydligt undvikande till följd av hälsoångesten. Utgå från patientens vidmakthållandebeteenden för att formulera en exponeringshierarki där patienten skattar förväntat obehag från 0 till 100, det är viktigt att ha en spridning i svårighetsgrad. Exempel på exponeringsövningar kan vara att besöka sjukhus, träna, äta något mindre nyttigt, prata om sjukdomar eller döden. Skapa utifrån detta plan för exponering och hur exponeringen ska utvärderas. Syftet med exponeringen är att patienten ska få en nyinlärning, för att detta ska ske behöver ångesten inte nödvändigtvis försvinna helt i situationen, huvudsaken är att patienten noterar att ångesten minskar.

Responsprevention: Då patientens vanliga respons (det vi tidigare kallat hälsoångestbeteenden) leder till vidmakthållande av problematiken behöver man komma fram till olika sätt att minska dessa. Förslagsvis genom att begränsa antalet gånger patienten får göra beteendet per dag, att den endast får utöva beteendet vid en bestämd tid, att den måste vänta en stund innan den utför beteendet då impulsen kommer (till exempel skjuta upp reaktionen 15 minuter) eller att sluta helt med beteendet. OBS! Viktigt att patienten inte skapar undantag t.ex. “jag får göra så ändå om jag har en dålig dag”.

Imaginativ exponering
Imaginativ exponering kan bli aktuellt hos patienter som har ett tydligt kognitivt undvikande t.ex. undviker att tänka på sjukdomar eller död. Många med hälsoångest har ett överdrivet kognitivt fokus på dessa saker så det är viktigt att först identifiera vilka teman som eventuell undviks i syfte att minska obehag. Börja med att göra patienten medveten om hur kognitivt undvikande fungerar, exempelvis genom följande övning:

- “Tänk inte på en rosa elefant”
Be patienten föreställa sig en rosa elefant (eller vad som helst egentligen). Patienten får gärna beskriva högt hur den ser ut eller ta en stund på sig att konstruera bilden i huvudet. Uppmana sedan patienten att under kommande minut inte tänka på den rosa elefanten. Patienten kan t.ex. nicka eller sätta ett streck på ett papper för varje gång bilden kommer upp i huvudet trots att den försöker låta bli detta. Syftet med övningen är att visa att vi inte kan trycka undan tankar utan ju mer vi försöker göra detta, desto mer ökar sannolikheten för att vi tänker på det.

Exponeringen sker sedan genom att patienten skriver en “katastrofberättelse” här kan vi utgå ifrån värsta tanken. Berättelsen ska vara detaljerad och utgå från att patienten drabbas av sjukdomstillstånd som leder till katastrofala följder. Utifrån behov kan patienten sedan läsa berättelsen högt i rummet, spela in och lyssna på berättelsen o.s.v. Exponeringen kan såväl leda till habituering av obehaget, det vill säga avtagande ångest kopplat till stimulit, det kan även leda till att patienten får nya infallsvinklar och insikt om att det inte var så obehagligt som förväntat, att den redan har lösning på problem eller liknande, sådant den inte kommit fram till tidigare på grund av undvikande.

Vid behov

Medveten närvaro
Medveten närvaro är en färdighet som syftar till att öka vår medvetenhet om vad som sker i och runt sig oss själva i den specifika stunden samtidigt som man har ett accepterande förhållningssätt till det som sker. Genom medveten närvaro kan vi träna upp vår förmåga att styra över vår egen uppmärksamhet och på så sätt bli bättre på att skifta fokus från oro och grubblerier. Nedan följer några tips på övningar i medveten närvaro vi kan göra i rummet, i patientmaterialet återfinns mer information angående hur vi kan arbeta med medveten närvaro.

Övningar i medveten närvaro:

- “Tre fönster”
Rita upp tre fönster för patienten. Beskriv hur vart och ett av dessa fönster representerar dåtiden, nutiden och framtiden. Undersök sedan vilket fönster patienten oftast ser ut genom? T.ex. framtidsfönstret vid oro eller dåtidsfönstret vid ältande. Samtliga fönster är viktiga, vi behöver kunna minnas, dra nytta av erfarenheter, planera och förbereda oss. Det kan dock bli problematiskt om patienten inte kan styra vilket fönster den vill se igenom. Steg ett är att uppmärksamma patienten på detta.

- Notera tre saker.
Be patienten notera tre saker den hör, tre saker den ser och tre saker den känner. Obs! Det kan vara fördelaktigt att specificera “saker du känner utanpå kroppen/huden” om det ej är önskvärt att fokusera på inre sensationer, t.ex. vid ångest. För att kunna genomföra övningen krävs att patienten är här och nu och aktivt riktar sin uppmärksamhet mot olika specifika mål.

- Guidad meditation
Guidad meditation kan ske genom exempelvis appar, youtubeklipp eller text som behandlaren läser upp under sessionen. Obs! Kom ihåg att övningen i att vara medvetet närvarande sker mellan instruktionerna, ge patienten tid att utföra den senaste instruktionen innan du går vidare med nästa.

Vidmakthållandeplan
Oavsett vilka eller hur många av interventionerna som arbetats med bör en vidmakthållandeplan formuleras. Fokus på vidmakthållande kan med fördel påbörjas redan i början av en kontakt då man sällan vet hur lång behandlingskontakten kommer att bli. Vidmakthållandeplanen syftar till att hjälpa patienten fortsätta att arbeta med framsteg på egen hand samt ge information till patienten hur den kan agera vid eventuellt återfall.

Tips till patient för egenvård
Nedan följer förslag på egenvårdande insatser för patienter med lindrigare besvär samt för patienter som bedöms lämpliga att arbeta vidare på egen hand med eventuell uppföljning på vårdcentral. Kan även bedömas lämpligt för patienter som exempelvis undviker vårdcentraler p.g.a. ovilja att se/bli påmind om sjuka personer, risk för smitta etc.

Tänk om jag är sjuk! Fri från hälsoångest med kognitiv beteendeterapi - Hedman et al.

https://www.internetpsykiatri.se/behandling/halsoangest/

MER??

Vill du som behandlare läsa på mer om hälsoångest?

LÄNKAR